mariasspace

För er som inte vet är gastrit så är det en kronisk inflmmation i magens slemhinna. Det har jag och det är jobbigt. Varje dag måste man gå med det enda tills man dör. Det går inte att bota men det finns medicin som hjälper till när det känns som värst. Före jag fick gastrit var livet ungefär normalt, inga ont i magen och inga illamåenden. Jag tror att jag började få symptomer för cirka 3 år sedan när jag gick i nionde klassen. Jag kände mig svag ibland, illamående, kunde inte äta ordentligt. På grund av detta for vi till doktorn som undersökte mig. Men för att få reda på att man har gastrit måste man fara på gastroskopi. Jag var nervös när jag skulle fara till läkaren, men dom söv ner mig och det kändes som det var över på en sekund. Efteråt började jag gråta och kunde inte sluta. Det var nog nervositeten som var över och en lättnad kom. Det visade sig att jag hade gastrit. Då jag inte kunde äta ordentligt så gick jag ner i vikt mycket sakta, det var kanske 5kg på ett år och med tanke på att jag inte just rör på mig så är det ganska mycket. Men sen försökte jag ändra mina vanor, för man känner sig mycket bättre om man äter ordentligt. Jag började känna mig bättre och jag hade inte lika konstig mage som förut. Men nu börjar det bli sämre igen, eller så känns de i alla fall. Nu får jag lida av illamåenden om jag inte äter tillräckligt, så är det väl annars också om man inte har det men det är lite annat för mig. Det känns som jag hela tiden skulle ha något i magen, det tar inte sjukt, men det finns där. Jag går inte ner i vikt mera heller utan upp istället, men det är nog för att jag inte motionerar tillräckligt. Idag kunde jag inte gå till skolan på grund av detta och vissa andra dagar känns det obehagligt men jag bestämmer mig endå att gå till skolan. Det är inte ett dugg roligt när ens liv nästan kontrolleras av detta. Jag vet att det finns mycket jobbigare sjukdomar, så jag gnäller inte, jag vill bara skriva av mig.